med stor sorg i hjärtat

i 3 år har Stefan tränat mig, 3år som har varit fantastiskat på så himla många sätt och skitjobbiga på andra sätt. Vi har även varit ett par i ca 2,5år av den här tiden.
Jag har fått uppleva så fantastiskt mycke som jag aldrig kunde drömma om, fått resa till platser jag aldrig satt min fot på annars. Vinster, förluster, tidiga morgnar, sena kvällar, hungriga dagar, dagar då jag bara undrat vad jag håller på med egentligen, men det är så värt det när man står uppe i ringen, och ännu mer värt det när man vinner, glädjen, och även glädjen hos Stefan när jag gör framsteg, om än så små!
 
Ni ska veta att det inte alltid är helt lätt att träna med sin partner (Lina och Madde vet definitivt vad jag pratar om) det är svårt att skilja på träning och privatliv till 100% speciellt när man tränar ihop 6 dagar i veckan för det mesta 2 pass om dagen.....ibland vill jag bara explodera på att Stefan är så petig med allt men samtidigt är det just det som är så förbannat bra med honom, jag uppskattar det så mycket mer än vad han tror. Skulle inte vilja att han var på något annat sätt i träningen för det är just allt det är som gör att jag står där jag står nu, att jag utvecklat mig som jag gjort, 2sm-guld, 2 nm-guld, 1 em-silver, 1 em-guld, 2 vm-brons och flera proffsmatcher senare kan jag inte vara mer än nöjd vad jag eller rättare sagt vi hart åstadkommit på våra 3 år ihop.
 
Jag har blivit bortskämd med den bästa tränaren som lagt otaliga timmar på att hjälpa mig, som har ett genuint intresser för sporten, tittar, dömmer, är alltid med och har ett öga  som ingen annan!
 
Och det är nu med stor sorg som Stefan och jag slutar att träna ihop........inte för att jag vill ha det så, men som jag sagt innan så är det svårt att träna med sin partner, och han är nog smart som hellre räddar vårat förhållande, men i en perfekt värld hade vi fortsatt träna för var ska jag hitta någon som lägger ner samma energi på mig med samma glöd? Men jag vill inte tvinga honom, för då blir inte vår träning bra heller.
 
Men jag vill tacka dig på alla sätt Stefan, önskar du kunde förstå vad detta har betytt för mig, jag älskar att tävla, kliva upp i ringen och göra dig stolt, det är det bästa som finns känslan när man står där inne, går inte att förklara om man inte varit där själv, och att ha det bästa teamet i hörnan, känna sig trygg, det gör allt, litar till 100% på stefan i hörnan och lyssnar alltid på vad han säger (vad jag märkt iaf ).
Kommer sakna vårat samarbete, trots alla våra motiga stunder, jag är inte alltid lätt att ha att göra med och vi är fruktansvärt olika när det gäller träning, men kommer ändå sakna att träna ihop!
 
Så nu ska jag stå på egna vingliga ben, som Bami.......blir väl lite boxning hos Armand, passen på klubben, ta lite hjälp av Aneek och köra lite själv också!
 
Det enda som är synd är att jag inte fick med mig ett VM-guld hem vår sista tävling, hade så gärna velat ge Stefan det!
Än en gång, ett stort tack, för ditt engagemang och för allt jag fått uppleva tillsammans med dig som coach, vi som team!
 
 
Idag kom vi alltså hem från St petersburg, har varit igång alla dagar sen vi kom dit, sprungit varje dag sen match oxå.
Så idag unnade jag mig en vilodag. Det blev hemmagjorda köttbullar i sås, potatismos och  lingon till middag, chips, dip och godis med Filippaloppen i soffan framför film!
Imorgon är det dags för jobb igen, ska faktiskt bli skönt!
 
//Jo


Kommentarer
Alexandra

Du är saknad.

Svar: fina du :* Skönt att komma tillbaka och träffa er alla!!!
Muaythaiforlife

2012-09-14 @ 23:08:56


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

johannarydberg.blogg.se

Elitträning och svenssonliv

RSS 2.0